♥ Dag 2 – Min första kärlek.
Märkte att jag kommit ifrån denna 30-dagars listan lite grann... Har inte haft tid eller ork för så särskilt genomtänkta inlägg de senaste dagarna... Men här kommer i alla fall del 2 i den här följetången - min första kärlek.
Jag har ju haft många olika första kärlekar... Ens första kärlek är väl egentligen till sina förälsrar även om det kanske tar ett tag innan man fattar det... Sen har man ju sin första bästs, sin första älsklingshäst på ridskolan, sitt första favoritgodis... Listan är lång, lika lång som listan på kärlekens alla skepnader...
Men, jag antar att denna listan syftar till den första killen jag var kär i... Så låt gå för det då!
Nu menar jag inte första killen man pussade när man lekte ryska posten på dagis... Inte heller killen som hann ikapp en när man lekte pussleken första dagen i första klass... Inte heller den killen som frågade chans första gången...
♥
Jag var ganska sen med detta att vara kär... Det enda jag hade i skallen var hästar och ridning. Vadå killar, tänkte jag, hästar är ju det enda som behövs för att göra denna världen komplett!
Men, när jag var omkring 14 år så inträffade det för första gången - jag blev kär. På riktigt. Så där kär så att man inte kan tänka på något annat än HONOM och det pirrar i hela kroppen och man tror att man ska falla död ner om det inte blir ni två nu och för alltid.
Killen som blev föremålet för min 14-årskärlek var en kille som tillhörde samma ryttarförening som jag. Tre år äldre än mig var han, stencool och med en massa fina hästar.
Enligt mig fanns det ingen mer perfekt. Han höll på med hästar och vad snygg så att man kunde dö. Han var kul och hade alltid ett helt harem av hästtjejer efter sig (jag var iiiinte den enda som var intresserad). Alla blängde surt omkring sig och alla tävlade om vem som fick klappa hans hästar först.
Det blev aldrig något mellan oss, surprise, surprise. Mitt hjärta krossades den där kvällen när vi hade grillfest på ridklubben och han hade sin FLICKVÄN med sig som han hade i sitt knä och matade med jordgubbar, sååå puttinuttigt så det var inte riktigt klokt. För första gången fick jag uppleva hur ont den där omtalade obesvarade kärleken gör...
Bildkälla
Ja, för att göra in ointressant historia lång, det var så det var, varken mer eller mindre! Tänker inte hänga ut denna stackars kille med namn och grejer... Men ni som kännt mej länge vet vem jag menar!
Den första killen som lärde mig vad det innebär att verkligen älska en annan människa är dock någon helt annan och det är en helt annan historia. Men det tar vi en annan gång! Eller så hoppar vi helt enkelt bara över det... :)
Jag har ju haft många olika första kärlekar... Ens första kärlek är väl egentligen till sina förälsrar även om det kanske tar ett tag innan man fattar det... Sen har man ju sin första bästs, sin första älsklingshäst på ridskolan, sitt första favoritgodis... Listan är lång, lika lång som listan på kärlekens alla skepnader...
Men, jag antar att denna listan syftar till den första killen jag var kär i... Så låt gå för det då!
Nu menar jag inte första killen man pussade när man lekte ryska posten på dagis... Inte heller killen som hann ikapp en när man lekte pussleken första dagen i första klass... Inte heller den killen som frågade chans första gången...
♥
Jag var ganska sen med detta att vara kär... Det enda jag hade i skallen var hästar och ridning. Vadå killar, tänkte jag, hästar är ju det enda som behövs för att göra denna världen komplett!
Men, när jag var omkring 14 år så inträffade det för första gången - jag blev kär. På riktigt. Så där kär så att man inte kan tänka på något annat än HONOM och det pirrar i hela kroppen och man tror att man ska falla död ner om det inte blir ni två nu och för alltid.
Killen som blev föremålet för min 14-årskärlek var en kille som tillhörde samma ryttarförening som jag. Tre år äldre än mig var han, stencool och med en massa fina hästar.
Enligt mig fanns det ingen mer perfekt. Han höll på med hästar och vad snygg så att man kunde dö. Han var kul och hade alltid ett helt harem av hästtjejer efter sig (jag var iiiinte den enda som var intresserad). Alla blängde surt omkring sig och alla tävlade om vem som fick klappa hans hästar först.
Det blev aldrig något mellan oss, surprise, surprise. Mitt hjärta krossades den där kvällen när vi hade grillfest på ridklubben och han hade sin FLICKVÄN med sig som han hade i sitt knä och matade med jordgubbar, sååå puttinuttigt så det var inte riktigt klokt. För första gången fick jag uppleva hur ont den där omtalade obesvarade kärleken gör...
Bildkälla
Ja, för att göra in ointressant historia lång, det var så det var, varken mer eller mindre! Tänker inte hänga ut denna stackars kille med namn och grejer... Men ni som kännt mej länge vet vem jag menar!
Den första killen som lärde mig vad det innebär att verkligen älska en annan människa är dock någon helt annan och det är en helt annan historia. Men det tar vi en annan gång! Eller så hoppar vi helt enkelt bara över det... :)
Kommentarer
Postat av: Johanna
- Haha jag fick faktiskt igen mitt fönster med en massa våld ;D
Trackback
