I've got a feeling
Ni vet sådana där "flashbacks" man kan få? Jag tror jag fick en sådan när jag var ute och gick med Chili nyss...
Det är töväder ute. Extremt töväder! Det är så att det ligger ett 5 cm tjockt vattenskikt över snön/isen/marken. Mängden snö minskar stadigt, det går åt rätt håll, här och var kan man ana lite gräs. Man behöver inte ha termobyxor för det är inte så kallt längre, himlen känns till och med lite ljusare. Det känns faktiskt som att det äntligen ska gå mot vår!
Det var just den där "det kommer snart att bli vår"-känslan som infann sig när jag var ute på vovvepromenaden. Fick samma känsla som när man väntat en hel vinter på att kunna rida sin häst ordentligt och så en dag så börjar det töa. Efter en liten period av töväder kan man äntligen ana lite barmark. Det är inte stockfruset och knöggligt överallt, och inte glashalt så fort man går utanför ytterdörren. Man kan skrota termobyxorna för säsongen, fårskinnsstövlarna kan bytas ut mot vanliga ridstövlar, den där superduperjättetjocka dunjackan kan bytas ut mot en mindre Michelingubbelik jacka, hästarna behöver inte längre ha de allra tjockaste täckena när de är ute i hagen.
Man kan börja göra annat än att försiktigt skritta på glashala grusvägar, man kan faktiskt börja rida riktiga pass ute i någon av hagarna. Man är så jäkla taggad efter en vinter av riduppehåll, det känns som att man skulle kunna erövra världen! Och det smittar av sig på hästen. Den period det gick allra bäst för mig att rida var nog på våren. Man var extra taggad då, och man fick ny energi av att se solstrålarna som försiktigt tittade fram. Kanske började fåglarna kvittra lite. Och hästarna fällde sin vinterpäls så att man fick en hel tuss av hår i näsan så fort man andades in.
Visst, detta kanske inte inträffade förrän i mars eller nåt, när är det våren kommer på allvar? Men självla känslan, den fick jag lite smått när jag var ute med Chili för en liten stund sen. Den där sjukt peppande känslan.
Men, undrar nu i vad man nu ska hitta sitt pepp i? Nu har jag inte längre några tävlingsbanor att erövra, inga ridstövlar att ta på, ingen träningsentusiasm att dela med en älskad häst, inga hästhår som virvlar runt vart man än tittar...
Den där känslan av att plugga satan och klara alla tentor, den ger liksom inte riktigt samma glädje, den ger inte samma underbara pepp helt enkelt.
Okej, detta blev ett galet långt inlägg. Men vem har sagt att det är lätt att beskriva en känsla? ;)
Det är töväder ute. Extremt töväder! Det är så att det ligger ett 5 cm tjockt vattenskikt över snön/isen/marken. Mängden snö minskar stadigt, det går åt rätt håll, här och var kan man ana lite gräs. Man behöver inte ha termobyxor för det är inte så kallt längre, himlen känns till och med lite ljusare. Det känns faktiskt som att det äntligen ska gå mot vår!
Det var just den där "det kommer snart att bli vår"-känslan som infann sig när jag var ute på vovvepromenaden. Fick samma känsla som när man väntat en hel vinter på att kunna rida sin häst ordentligt och så en dag så börjar det töa. Efter en liten period av töväder kan man äntligen ana lite barmark. Det är inte stockfruset och knöggligt överallt, och inte glashalt så fort man går utanför ytterdörren. Man kan skrota termobyxorna för säsongen, fårskinnsstövlarna kan bytas ut mot vanliga ridstövlar, den där superduperjättetjocka dunjackan kan bytas ut mot en mindre Michelingubbelik jacka, hästarna behöver inte längre ha de allra tjockaste täckena när de är ute i hagen.
Man kan börja göra annat än att försiktigt skritta på glashala grusvägar, man kan faktiskt börja rida riktiga pass ute i någon av hagarna. Man är så jäkla taggad efter en vinter av riduppehåll, det känns som att man skulle kunna erövra världen! Och det smittar av sig på hästen. Den period det gick allra bäst för mig att rida var nog på våren. Man var extra taggad då, och man fick ny energi av att se solstrålarna som försiktigt tittade fram. Kanske började fåglarna kvittra lite. Och hästarna fällde sin vinterpäls så att man fick en hel tuss av hår i näsan så fort man andades in.
Visst, detta kanske inte inträffade förrän i mars eller nåt, när är det våren kommer på allvar? Men självla känslan, den fick jag lite smått när jag var ute med Chili för en liten stund sen. Den där sjukt peppande känslan.
Men, undrar nu i vad man nu ska hitta sitt pepp i? Nu har jag inte längre några tävlingsbanor att erövra, inga ridstövlar att ta på, ingen träningsentusiasm att dela med en älskad häst, inga hästhår som virvlar runt vart man än tittar...
Den där känslan av att plugga satan och klara alla tentor, den ger liksom inte riktigt samma glädje, den ger inte samma underbara pepp helt enkelt.
Okej, detta blev ett galet långt inlägg. Men vem har sagt att det är lätt att beskriva en känsla? ;)
Kommentarer
Postat av: Sanna
Jag fick precis samma känsla förut när jag var ute och fodrade pållarna. Känslan av att det finns en vår någonstans!!!
SV: Hihi, klart det är Kalmar :P
Tack! Jag tycker också att han är jättesöt, men så är jag ju partisk i frågan. Just nu sitter jag och ska förbereda den j*vla redovisningen, och han ligger i mitt knä och äter tuggben. Plugget går inte så bra då...
Så skönt det måste vara att kunnat ta med hunden till Kalmar. Jag ville inte flytta från mina djur, och hade inte kunnat ta med något. Det är ju därför jag läser på distans.
Postat av: Lina - Vinn ett John Whitaker-schabrak!
tänk om man kunde va såinför tentaplugg med
Trackback
